Låt oss ta det från början. Svenska fotbollsförbundet bildades 18 december 1904. Tillkomsten avgjordes med 40 röster mot 37. Striden stod mellan Bollspelsförbundet och Riksidrottsförbundet (RF), där RF drev att fotbollen skulle ingå i deras sektion för fotboll.

Blott 16 representanter var närvarande vid mötet - men merparten av dessa var fullproppade med fullmakter. DIF ordförande Carl Hellberg sägs ha redovisat inte mindre än 20 fullmakter, 14 från Stockholm och 6 från Göteborg. Och 40 mot 37, blev alltså resultat.

Sitt nuvarande namn, Svenska Fotbollsförbundet, fick RF-sektionen dock anta först två år senare, 1906. Och år 1908 spelar Sverige sin första landskamp i Göteborg mot Norge och vinner med 11 – 3. Sverige spelar sedan, samma år, i sin Olympiska debut mot England och förlorar med 1 – 12. Så startade det hela i vårt land.

Hur ser då jag på utvecklingen fram till idag? Om vi för en gångs skull inte fokuserar på själva spelet eller spelarna utan på företeelsen fotboll så kan man kanske få amatörfilosofera en aning.

Fotbollen har haft en central roll genom den svenska idrottshistorien. Under decennier har människor flockats på arenorna för att stötta sina lag. Visst har tillströmningen av publik gått upp och ned. Men just fotbollen har ändå varit den dominerande sporten.

Vi har fått uppleva fantastiska stunder av oförglömlig lycka. Silvermedaljen i det egna fotbolls-VM 1958, bronsmedaljen i VM i USA och IFK Göteborgs stora framgångar under 1980-talet – för att bara ta tre storstilade exempel ur fotbollshistorien.

Och fotbollen kommer även fortsatt spela roll i vår tillvaro. Mer än någon annan idrott – det är jag helt övertygad om. Jag måste såklart medge att samma gränslösa intresse säkert kan uppbådas också för andra sporter. Även om jag inte förstår riktigt hur. Eller varför. Men likväl.

Så, varför vill då miljoner människor världen runt ägna tid, djupt engagemang och pengar för att få njuta av fotboll? Det finns naturligtvis otaliga svar på frågan.

Men mitt svar är, enkelheten helt enkelt. Och problemet är att enkelheten är så vidrigt svår att uppnå. Det är sannolikt oftare så att spelet krånglas till och blir övermäktigt för de stackars spelarna. Sen består fotbollens storhet också i att; var du än befinner dig och hur liten yta du än har till ditt förfogande så kan du och bollen bli ett.

För många av oss blev den egna fotbollskarriären inte riktigt vad vi hade hoppats på. Ändå fortsätter vi att brinna och engagera oss. Fotbollen drar oss till styrelse- eller ledar/tränaruppdrag. Eller till uppdrag som att vakta publiken.

Det senare är onekligen ett tufft uppdrag, att gå på fotboll – men stå med ryggen mot planen hela matchen. Men det ack så viktigt, en funktion som bidrar till fotbollens framtid på sitt speciella sätt. Med huvudsaklig uppgift att få stopp på den lilla klick som gör allt i sin makt för att skada fotbollens renommé är det idag en ovärderlig funktion.

Jag skulle vilja avsluta med att konstatera att den största risken för framtidens fotboll heter huliganer eller vad man nu ska kalla de destruktiva element som bara måste plockas bort från arenorna.

Låt oss hoppas att vi kan erbjuda framtiden en bra, spännande och kul fotboll!

skriver Bosse Sundling, ordförande i Hammarby Fotboll

Observera att åsikterna är krönikörens egna och inte behöver överensstämma med Hammarby Damfotbolls hållning.